Jules Dreamell
Varning för mat
I köket doftade kaffet redan. Robotarmen i espressomaskinen arbetade med mjölkskummet, långsamt och lite ryckigt. Hjärtat i koppen blev nästan perfekt. Mellie log.
”Nästa gång, lilla kompis.” Maskinen gav ifrån sig ett mjukt klick när den var klar.
Hon ställde fram sin frukost på en bricka. En latte och en glasburk med chiapudding, tjock och krämig, toppad med ett lager açaípuré och tunt skurna jordgubbar i vackra mönster. Hon öppnade glasdörren mot altanen och tog med sig brickan ut.
Morgonluften slog emot henne, salt och frisk. Fjärden låg stilla och glittrade mellan träden. Hon drog handen över stolens ryggstöd och hann precis tänka att solen redan var varmare än igår, innan något låste sig runt hennes hals. En arm. Hårt. Oförlåtande.
Mellie rycktes bakåt. Brickan föll. Glasburken sprack mot trallen. Röda bär och chia rann ut i ett tjockt mönster. Kaffet slog ut över brädorna. Hon försökte skrika men fick bara fram ett hest, sönderpressat ljud. Greppet hårdnade. Hon slet med båda händerna mot det som stramade över strupen. Fingrarna hittade inget att få fäste i. Bara stål i musklerna bakom henne. Hon sparkade bakåt, men träffade bara luft. En röst tätt intill örat. Lugn. Varm. Fuktig.
”Mmm... såja, såja.”
Hon kastade huvudet bakåt, slog vilt, kände ett motstånd, rev med naglarna och fick tag i något, tyg eller hud, innan greppet drogs åt ännu hårdare. Synfältet drog ihop sig. Havet, träden, solen där uppe… allt gled undan. Kroppen lydde inte längre. Benen vek sig. Händerna tappade kraften. Ett brus fyllde huvudet. Ljuset försvann sakta.
Donald stod kvar bakom henne en stund och höll fast tills tyngden i kroppen förändrades. Först då släppte han. Hon föll tungt mot trallen, och håret lade sig över krossat glas och porslin. Han spanade åt alla håll, lyssnade. Kände maktens berusning pumpa. Såg ner på Mellie.
”Det är mina jordgubbisar, bara mina, okej?”
Han böjde sig ner, tog upp en näve kladdiga jordgubbsbitar och grisade in dem i munnen.
