Josefina Vallentin
Josefina Vallentin är en svensk konstnär och keramiker verksam i Örebro. Kärleken till keramik väcktes tidigt av hennes farmor, som introducerade henne till materialet och den långsamma, intuitiva kreativa skapandeprocessen. Hon intresserar sig även för andra material och experimentella uttrycksformer, där processen och mötet mellan olika tekniker är en stor del av hennes konstnärliga utforskande.
Med lång erfarenhet inom både skola som pedagog och inom psykiatrin som rehabiliteringsinstruktör har Josefina Vallentin utvecklat en särskild känslighet för mänskliga tillstånd, emotioner och kroppsliga uttryck. Detta märks tydligt i hennes konstnärliga praktik, där hennes verk framstår som kraftfulla och djupt sinnliga.
I sitt arbete undersöker hon det omärkbara lidandet, ansiktena och känslorna under maskerna. Hon utforskar mycket kvinnors positioner och roller och i sin turn de masker och identiteter som samhället kan kräva av dem, samt spänningen mellan det sinnet och kroppen. Genom keramiken skapar hon organiska och emotionellt laddade former som bär spår av sårbarhet, styrka och transformation.
Josefina Vallentin har ställt ut i Örebro och omnejd.
Vardag
2026
Akryl, pastellkritor, oljekritor, akvarellpennor, bomullstråd, häftklamrar, plastbitar, akvarellpapper, papperslim
50x50cm
‘Vardag’ handlar om att leva med en kronisk sjukdom som inte syns. Om hur det känns att vara skrubbad rå till benet och om att hålla den masken som samhället kräver för att inte skapa dålig stämning eller ta uppmärksamhet. Där alla pusselbitarna inte är gjorda för en person specifikt utan bara generellt och den mask man försöker hålla kan inte täcka allt som blöder, är trasigt och skaver. Om att uppehålla år efter år, en lögn att man fortfarande är den person man var innan.
‘Vardag’ relaterar till det som många uppmanas till; fortsätt, pusha på, så ont kan det inte göra. Le, var glad, varför måste du hela tiden se ut sådär, du kan ju inte ha ont över det där lilla. Var normal, herre, gud, du bara gnäller. Fast bibehåller du masken som glider runt och stoiskt ler och ler, då var det ju inte så farligt. Det här var ju ingenting. Se du kan ju. Samtidigt spricker masken, hur mycket man än nitar fast den, och allt väller ut.
