Gabriella Fernberger
I mitt projekt har jag undersökt tomhet som både tillstånd och kraft. Tomhet uppfattas ofta
som något negativt – ett vakuum, en brist, ett hål som behöver fyllas. Men tomhet kan också
vara något positivt, ett inre rum av frid eller ett mellanläge där något ännu inte fått form. Den
kan vara både en förlust och en möjlighet, både en tystnad och ett startskott.
En av utgångspunkterna för projektet har varit begreppet l’appel du vide – ”tomhetens kallelse”. Termen beskriver plötsliga, oemotståndliga impulser att göra farliga saker, som att hoppa från en höjd, och teorier tyder på att det är en överlevnadsmekanism eller ett tecken på ett friskt sinne som simulerar hot, snarare än en faktisk önskan om att skada sig, och kan kopplas till existentiella funderingar.
I projektet har jag experimenterat med hur abstrakta och symmetriska bildformer kan fungera som ytor för mening, perception och psykologiska associationer. Genom ett processbaserat arbete med akryl på papper, vikning och fotografi har jag undersökt relationen mellan kontroll, slump och existentiell tomhet.
