Elin Thorn
Frosseri
Hungrigt slukar jag i mig den sista droppen av det feta smöret på tallriken
Det som tidigare kändes som en belöning har nu bytts ut till en sorgsen syn
Denna vita tallriken med enbart små gulbrända droppar kvar,
stirrar tillbaka på mig
tom och anklagande
Kniven skrapar mot porslinet
– MAAAAT MOR MAAAAAT
Stegen i korridoren är tunga, långsamma
Hon kommer utan att svara, alltid utan att svara
Tallriken rycks ifrån mig
Försvinner
Återvänder
Överfull
Smöret ligger i tjocka lager, rinner över kanterna
gulnar i ljuset, andas nästan
– Ät, säger hon
Och jag äter
Trots att magen redan spänts ut till sin gräns
Trots att varje tugga växer i halsen
Trots att strupen kämpar med att svälja
Det droppar ner för hakan
ner på bordet
tillbaka till tallriken
Hon ser på
väntar
