Charlotte Adelsköld
Mikrad falukorv när den är som allra bäst
Solen sken in genom kontorets stora fönster. Klockan visade halv tolv denna fredag. Min tänkta lunchlåda, stekt falukorv med mos, vilade nu hemma i kylskåpet. Arbetskamraternas skratt rörde sig mot entrén. Jag reste mig snabbt upp och sa glatt.
– Nån som vill luncha på Firren?
– Va? svarade Fredde medan hans högra fot tog ett steg närmare entrén. Vi har bokat långlunch på Kruttornet, sa han och gav mig kavajens rygg.
Skulle jag jaga efter? ”Hallå, jag hänger på!” Men jag stannade kvar i tystnaden.
Tog upp min mobil och skrev: ”Hej Klara, vi syns snart! ’hjärta’ ’sol’ pappa.”
Kontoret och min mage var fortfarande tomma när jag kompade ut. Jag mötte några kollegor vid korvmojen mitt emot.
– Blev du inte mätt på Kruttornet? smålog en av kollegorna.
– Idag var jag visst extra hungrig.
Den halvätna korven åkte ner i sopkorgen runt hörnet.
Allt är dukat. Vår lilla menybok ligger på plats. Vi gör alltid så. Äter gott, betygsätter och planerar inför nästa middag ihop. Quiz är framplockat till efterrätten. Jag skulle precis tömma lunchlådan i soporna när telefonen ringde. ’Here comes the sun little darling … ’
– Hej hjärtat! säger jag med rösten som bara är till för Klara.
– Hej pappa! Ähh … förlåt … men jag kan inte komma idag.
Det har blivit mörkt ute och jag tänder lampan i köket. Slänger in lunchlådan i mikron och trycker på 3 minuter. Det blippar till i telefonen och jag läser: ”Förlåt pappa ’hjärta’. Kan vi ses ändå? ’hjärta’ ’sol’”
Mikron piper och jag lägger över moset och korven på en av tallrikarna vid det dukade bordet. Tar sedan senapen och ritar en stor gul sol. Jag skriver tillbaka: ”Hämtar dig om 30 minuter. Efterrätt och Quiz.?” Och så avslutar jag med: Älskar dig mitt solsken”
Jag sticker gaffeln i korvbiten och skrattar till. Mikrad falukorv när den är som allra bäst!
